Kurs eller Aktivitet? print
Fri 30. Sep 16 13:59








Renässans för ryor i USA?


De av oss som är tillräckligt gamla för att minnas 60-talet kommer säkert ihåg ryamattorna , som då var väldigt populära. Min mamma och alla hennes väninnor knöt ryamattor hemma i vardagsrummen och i handarbetsaffärer kunde man köpa materialsatser med både moderna och traditionella mönster. Jag hade glömt bort mattorna och kopplingen, om än just nu svag, till våra får. Att knyta ryamattor trodde jag var en utdöd hobby men det är fel.

I januari fick Ryaklubben ett mail från USA. En kvinna, Melinda Byrd, med svenskt påbrå ville veta mer om våra får och vad de har för anknytning till ryamattor. Hennes svenska farföräldrar hade varit återförsäljare för Bergås garner på 60- och 70-talen i sin handarbetsbutik. De sålde ryamattsatser och Melinda hade redan då designat egna mönster, som såldes i affären. Den är sedan länge borta men en del av garnlagret fanns kvar och blev fröet till det företag som Melinda startade för några år sedan. Hon ritar mönster till ryamattor och knyter också egna.

Nu skriver hon en bok om ryamattor och det är därför hon vill veta mera om Ryafår och svenska ryamattor. Ryamattor, som ursprungligen låg i sängarna som täcken, gjordes av ull med ryafårens egenskaper och var värdefulla ägodelar. Så är det ju inte längre och nutida ryamattor knyts av alla möjliga sorters ull men Melinda vill ha med ett kapitel om våra får, den historiska bakgrunden och hur Ryaklubben bildades och bevarar Ryafåren. Hon ville gärna ha några personliga skildringar av någon som var med från början.

Jag har hjälpt till att översätta hemsidan till engelska för den historiska bakgrunden och Sonja Thyen har skrivit en målande redogörelse av Ryaklubbens första år. Melinda ville också ha några bilder och vi skickade några som vi snabbt kunde få fram bl.a Magnus Hörbergs bild som finns på vår folder.

Kontakten med Melinda har givit mig en hel del att fundera på. Vi lever i en internationell värld och kanske kan vi få lite draghjälp från utlandet i vårt bevarandearbete. Om vi kan sprida kunskap om och efterfrågan på ull och skinn från våra får skulle det ju bredda vår marknad ordentligt. Det ryagarn ”Åsboryagarn” som nu säljs av Klippan är spunnet av ull från nyzeeländska Cross Breed-får och det känns ju lite märkligt. Wålstedts har begränsad kapacitet men jag har förmedlat kontakt mellan dem och Melinda, som har svårt att hitta garn av rätt kvalité. Om det leder till något vet man ju inte, men sår man frö där man kan, kanske något gror. Jag tycker också att vi ska ha information på engelska och eventuellt också på tyska på klubbens hemsida och det tycker jag också är en bra idé för er som redan har egna hemsidor.
Om någon vill titta närmare på Melindas alster är adressen: http://byrdcallstudio.com

Ulrika Östh








Om du har någon Kurs eller Aktivitet som du vill lägga till så skicka ett email till: webmaster@ryaklubben.se